LisaKarlssoon

Igår tog älsklingen bild på våran lilla sötnöt. Hon hade somnat på sin nalle :) hon är så sjukt söt att man inte ens kan fatta att något kan vara så sött.

Jag gick ju 3 månader utan mens och trodde bara att den krånglade och trodde den skulle komma tillbaka när som helst. Men jag pratade med vänner och sa "tänk om jag är med barn". Jag trodde inte att jag kunde bli det för det har liksom aldrig blivit nånting fast jag inte tog några skydd alls, men nu är hon är. Iaf så spydde jag en natt och trodde jag skulle bli sjuk men sen kom det inget mer förens natten efter. Och då kollade vi om jag var med barn och där inne låg hon :) hela min graviditet har gått prima ballerina, har inte haft några problem alls med kräkningar efter dom 2 första gångerna alltså. Det enda problemet jag fick var att jag blev helt förstörd i ansiktet av finnar :'( mådde så sjukt dåligt över det att jag kunde sitta och gråta inne på toaletten :( hoppas verkligen att dom som väntar barn slipper det. Men iaf när hon rörde sig i magen kändes till en början jättekonstigt, typ som att hon skulle komma ut genom magen :/ haha men sen vande man sig och det blev härligare och härligare :) så fort man pilla lite på magen så kom det en rejäl spark. Och på morgonen när man vakna kunde magen va formad på ett sätt man inte trodde att den kunde se ut, men då hade väl hon lagt sig skönt därinne :) HÄRLIGT VAR DET ATT VARA MED BARN, om man räknar bort alla små problem man kan ha. Och jag trodde seriöst inte att hon skulle bli såhär söt. hehe

Och när jag skulle amma gick det åt helvete kan jag säga :/ hon kunde inte suga rätt och det gjorde riktigt ont att man nästan satt och grät varje gång man skulle ge henne mat. Men man var ju tvungen att göra det. Men efter 2 veckor gav jag upp, klarade verkligen inte mer och då köpte vi en flaska och mjölkersättning och vi hade tur att hon tog flaskan så bra, man har ju hört att vissa har jättesvårt för det men det är väl om dom vant i ammningen. Men hon överlevde bra utan så mkt amning. Alla säger att det är jätteviktigt med sånt men jag tror inte att det är så himla viktigt. Okej, närheten är ju viktig men man kan lika gärna sitta och gosa och mysa utan att dom äter. Min Jessica är iaf normal och hon blev inte ammad alls länge :) Man kände sig nästan tvingad att amma men nope, det sket jag i till slut. Det är inte meningen att man ska sitta och ha ont varje gång man ska amma.

Och jag såg på "Unga mödrar" innan jag fick ut henne och då var det en tjej med som var hos en läkare med sin lilla och då sa hon "Är det normalt att känna att man ibland vill kasta ut honom/henne ut genom ett fönster" och jag satt där och tänkte vad fan säger hon? Men tro mig man får den känslan i början och bara man har spärren i huvudet som säger att det är fel så går allting bra :) Min mamma sa att när du blir arg så gå därifrån och gå inte tillbaka förens om 2-3 minuter och det fungerade, så ni som får såna känslor och känner att ni verkligen inte orkar mer GÅ BARA DÄRIFRÅN! 
Så du har en chans att lugna ner dig lite i lugn och ro :)